Varför blev jag socialdemokrat?

När jag växte upp så fick jag lära mig att vi skulle dela med oss. Vi skulle hjälpa andra och vi skulle inte vara själviska. Detta är en grund som jag också försöker att lära mina barn idag och som jag tyvker att jag lyckats ganska bra med. Men detta är ju någonting som man hela tiden måste hålla vid liv i sitt dagliga aggerande och aldrig glömma bort för om många skulle göra så, då tror jag att världen skulle bli mycket bättre att leva i.

Varför vill jag då inte tittulera mig som socialdemokrat idag?

Min grundstomme inom politiken är solidaritet. Vi som kan ska dela med oss till de andra i samhället. Både till andra i Sverige och till andra i andra länder. Sker detta i den aktiva politiken och inom näringslivet idag? Nej, det tycker jag inte att det gör på något sätt och vis utan vi är i stället tillbaks till 20 och 30 talet fastän i modern form där staten har bundit händerna bakom ryggen för arbetaren i och med att strejkrätten försämrades för att inte säga togs bort helt, samt på många andra sätt dagligen försämrar för den lilla människan. Vi ska lyda och vi ska kuvas. Och detta oavsett vilket parti som styr samt tyvärr också inom de fackliga leden.

Socialdemokrati för mig är solidaritet och det har vi inte med tanke på alla fallskärmar, pensioner, lägenhetsaffärer, resor, mygel med bolag så att man kan lyfta pension från regering och riksdag etc etc.. Allt inom den lagliga gränsen men åt helvete långt utom den moraliska.

Därför sällar jag mig inte till skarar socialdemokrater längre.

Micke

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0