Besparningar inom vården och omsorgen.
Tänka sig att det ska sparas så mycket pengar i dessa grupper hela tiden. Barnen som är vår framtid och de äldre som varit med och byggt upp vårt land till det det är idag.
Visst det är enorma summor som går till dessa poster i de kommunala budgeterna, men vi får också mycket för pengarna.
När jag arbetade inom den psykiatriska akutvården inom Landstinget i Värmland, blev det för mig slående att det under den sista tiden jag jobbade blev enormt många unga tjejer som kom in till oss, även killar, som de allra flesta hade olika typer av självskadebeteende. Vad kan detta ha berott på? Jag tror att vi kan gå tillbaks i historien och titta på nittiotalets början och vad som skedde runt om i världen då. Vi var den gången också drabbad av en internationell lågkonjunktur och alla drog åt svångremmarna så mycket det bara gick för att klara sina budgetar. Man drog ner på stödpersonal inom skolan, skolvärdinnor försvann i besparningssyfte och klasserna blev större. Vad fick detta för nu för följder?
Ja, i och med att ekonomin blev sämre för de flesta familjer så var det också flera som gick hemma och mådde psykiskt dåligt. Skiljsmässorna ökade, alkoholproblemen ökade, brotten ökade och det är klart att barnen också märkte av denna förändring hos många föräldrar, dock inte alla.
När vi nu sedan tittar på hur det ser ut idag och kollar vart dessa tjejer och killar som mår dåligt var när denna dåliga period var. Ja, många av dem växte upp i denna eländiga period. Detta måste man ta hänsyn till när man sparar pengar inom kommunerna och landstingen då det är konsekvenser som får fruktansvärda konsekvenser framåt i tiden.
De gamla måste också få vara en del av samhället och vara med och dela på kakan som erbjuds i form av socialt ungäng och inte bara någon som ses allmänt som ett paket och belastning. Det är en människa vi pratar om. Tyvärr verkar det som detta mer och mer glömms bort då personalen inte får den tid som det behövs hos var och en. Jag vet att personalen gör så mycket de kan och gör sitt jobb så bra de kan och att de gör en fantastisk insats varje dag, men skulle det skada om det fanns 5 minuter till socialt umgänge? Tvivlar starkt på att någon skulle lida av det. Jag vet också att det är ett starkt önskemål från personalen och de äldre att det funnits mera tid till annat.
Micke
Visst det är enorma summor som går till dessa poster i de kommunala budgeterna, men vi får också mycket för pengarna.
När jag arbetade inom den psykiatriska akutvården inom Landstinget i Värmland, blev det för mig slående att det under den sista tiden jag jobbade blev enormt många unga tjejer som kom in till oss, även killar, som de allra flesta hade olika typer av självskadebeteende. Vad kan detta ha berott på? Jag tror att vi kan gå tillbaks i historien och titta på nittiotalets början och vad som skedde runt om i världen då. Vi var den gången också drabbad av en internationell lågkonjunktur och alla drog åt svångremmarna så mycket det bara gick för att klara sina budgetar. Man drog ner på stödpersonal inom skolan, skolvärdinnor försvann i besparningssyfte och klasserna blev större. Vad fick detta för nu för följder?
Ja, i och med att ekonomin blev sämre för de flesta familjer så var det också flera som gick hemma och mådde psykiskt dåligt. Skiljsmässorna ökade, alkoholproblemen ökade, brotten ökade och det är klart att barnen också märkte av denna förändring hos många föräldrar, dock inte alla.
När vi nu sedan tittar på hur det ser ut idag och kollar vart dessa tjejer och killar som mår dåligt var när denna dåliga period var. Ja, många av dem växte upp i denna eländiga period. Detta måste man ta hänsyn till när man sparar pengar inom kommunerna och landstingen då det är konsekvenser som får fruktansvärda konsekvenser framåt i tiden.
De gamla måste också få vara en del av samhället och vara med och dela på kakan som erbjuds i form av socialt ungäng och inte bara någon som ses allmänt som ett paket och belastning. Det är en människa vi pratar om. Tyvärr verkar det som detta mer och mer glömms bort då personalen inte får den tid som det behövs hos var och en. Jag vet att personalen gör så mycket de kan och gör sitt jobb så bra de kan och att de gör en fantastisk insats varje dag, men skulle det skada om det fanns 5 minuter till socialt umgänge? Tvivlar starkt på att någon skulle lida av det. Jag vet också att det är ett starkt önskemål från personalen och de äldre att det funnits mera tid till annat.
Micke
Kommentarer
Trackback
