Sova gott?
Läste för en tid sedan en bok av en författare som heter Bo Johansson, boken heter Under bar himmel. Denna bok är en underbar beskrivning om livet som hemlös. Möten med människor som lever på Stockholms gator, möten med personligheter och hur olika ödet kan komma till oss som människor. I dag har även aftonbladet.se en artikel i ämnet som ni kan hitta här.
Jag är glad att jag har jobbat med det som jag gjort innan jag nu kör taxi igen på heltid. Många är de förtvivlade människoöden man har fått ta del av. Både när jag jobbat på behandlinghem för rättspsyk patienter och på avd. 2 vid Arvika sjukhus. Det är så lätt att man säger att de får skylla sig själva och att de kan ta tag i sina liv. Så tänkte jag också innan jag började inom vården. Visst är det så att var och en själva måste vilja för att klara sig ur den misär de lever i, men finns samhället där för att hjälpa när de ber om det? Tyvärr är det oftast inte så.
När satte du dig ner sist gång på parkbänken bredvid en "a-lagare" och pratade med den? Jag ska villigt erkänna att det var länge sen jag gjorde det själv.
Går du bara förbi om du ser en känd "a-lagare" som ligger utomhus och sover? Nej, det gör jag inte, kollar så att pulsen slår och ringer efter ambulans och stannar kvar. Tyvärr är det allt för ofta som jag har märkt att polisen i Arvika skiter i att komma. Som längst har jag stått och väntat över en timme på att de ska komma.
Är inte dessa människor också liv som ska skyddas för sig själv och andra? Är polisen rädda för att behöva jobba lite extra? Tyvärr är nog svaret på den sista frågan, ja. Polisen tar det enkla jobbet före - står och har trafik kontroller.
Läs gärna denna underbara bok som jag skrivit om här över och ta en funderare på vilket samhälle vi vill ha. Vi kan alla göra någonting och våra förtroendevalda kan göra massor. En sak, som jag är glad över att socialnämnden i Eda kommun har fattat beslut om, är att ingen ska behöva bo på gatan i Eda kommun. Om inte personen i fråga själv önskar det. Men varje person måste själv söka om hjälpen och det är ju det som kan vara det jobbiga och detta kan vara det svåra att jobba med, men ingen omöjlighet. Gott kämpat av samtliga individuella organisationer, socialpsykiatriska instanser och kyrkan som driver ett enormt arbete i dessa frågor. Nej, jag har ingen statistik om hur många hemlösa det finns i våra Värmländska kommuner, men jag hoppas på att det inte är någon.
Micke
Kommentarer
Trackback
