Låt de svaga i samhället betala!
Sen har vi alla dessa som ska ha sjukersättning för än det ena än det andra. Av vilken anledning liksom. Fastän man är sjuk så finns det som sagt var alltid något att göra för alla. Väljer man att bli gravid så ska ingen sjukpeng utbetalas tex. Det är ingen sjukdom utan något man väljer att bli själv. Annars får man väll hålla ihop knäna om man inte har råd att betala för ungen man sätter till världen.
Vi ska dessutom införa ett register där allas DNA sparas för framtiden. Här ska polisen kunna söka vid olika brott som begås. När man lämnar olika prover på sjukhusen, skaffar man barn så samlar man samtidigt från mamman och den nyfödde. Allt för att underlätta framtida polisutredningar. Det tar inte så många år förrän en klar majoritet av befolkningen finns i registren.
Sen har vi alla dessa klantarslen som gör än det ena än det andra på arbetet eller på vägen dit eller hem. Vad fan ska arbetsgivarna behöva betala för dessa? Nej, stå på benen och håll käften. Orkar du inte med ditt jobb så byt då väll.. Något duger du allt till din mes.
Då har vi en kontroll från staten som vi alla önskar. Vi har sett till att de svaga är ute och arbetar med något i stället för att gå hemma och drar benen efter sig som de gör idag. Samhällsparasiter är vad de är.
Här har ni en trolig utveckling av den politik som regeringen önskar, de jobbar efter denna linje idag och det gjorde också den socialdemokratiska förra regeringen. Är detta ett samhälle du vill ha? Det vill inte jag.
Håller med fast ändå inte.. Tex att bli gravid, visst de e något man oftast väljer att bli, ibland slinter de in en jävel å man råkar bli gravid.. Självklart e de ens eget beslut om man vill behålla ungen. Men hursomhelst, när man blir gravid så kan man faktisktt aldrig veta om man blir sjuk eller inte.. Illamående på morgonen ol e ingen sjukdom, men man kan få havandeskapsförgiftning, man kan få grav.diabetes, man kanske har diabetes från förr men inte har fått veta något å de kan då medföra komplikationer, vissa kan ligga på sjukhus från 3e månaden lixom, ibland e de läkarens ordination att man ska ta de lugnt.. Och att få jobb e inte så jävla lätt, ta bara mej tex, ja söker jobb för fullt här omkring, i KD, i Oslo, Magnor, Skotterud, Vinger, men får ja nått?? Nej.. Varför? För att efter min utbildning va ja gravid, ingen ville anställa en gravid som snart tar mammaledigt, efter mammaledigheten började ja studera igen, vilket gick åt helvete pga ADHD´n. Så här sitter ja me 2 studielån som inte tog mej nån vart för att ja inte har fått den hjälp jag har rätt till av de stora fina samhället.. Efter mammaledigheten å studier så hade de gått över 2 år å när de har gått så lång tid efter studenten å man inte har haft ett jobb så e de ingen som känner för att anställa den personen för man har inget att visa upp.. Nu har de gått 5!! år sen ja tog studenten, har fortfarande inte fått ett jobb, BARA pga att ja aldrig har haft ett innan, å nu i dessa "svåra" tider så kommer de som mister sina jobb före alla andra.. Hade chansen på jobb på ICA men va hände då? jo dom la juh ner skiten.. Å de e heller inte mitt fel.. När du skriver som du gör så låter de som att de e dom som lever på bidrag sitt fel att dom inte har jobb, när de egentligen e samhällets eget fel som inte anställer vissa som söker, pga olika anledningar som inte alls e rätt anledningar.. För att uttala sej om detta så borde man juh åxå ta reda på fakta å inte dra alla under en å samma kam.. Visst, de finns MÅNGA som faktiskt bara lever på bidrag från olika håll, för att dom inte ORKAR jobba.. Men de finns åxå dom som INTE får jobb av olika anledningar.. Å de finns faktiskt dom som verkligen e sjuka å inte kan jobba.. Man kan inte bara se en sida av saken, då blir det bara fel.
När det gäller A-kassan har jag iaf vissa hårda synpunkter för det finns ingen anledning till att ge pengar åt folk som sitter hemma. Motprestation borde krävas i form av samhällstjänst. Gäller bara att hitta uppgifter som inkräktar lagom mycket på andra yrken. Balansgången är svår men samhällsnyttan måste överväga (oavsett fackens vargavrål) ;)
det e faktiskt svårt att hitta sig ett jobb och få ett.. jag hade svårt från ja fyllde 20 till 26 år gammal... jag har ett psykiskt handikapp och jag klarar inte av vilket jobb som helst.. när jag kände att jag fick inte jobb eller hjälp att få jobb så gav ja upp hela tiden.. skulle vara nån som stötta och hela tiden vara där för en så den ser till att man kommer på jobb och även om man jobbar för hårt för första stunden att man blir knäckt.. för min del är för tätt luft och en massa press och stress och man jagar upp sig så ger man upp till slut.. så jepp jag erkänner att jag har varit en riktigt djävulsk samhällparasitjävel :) men nu har jag jobb och körkort och ett barn på väg så det känns gött ! allting tog tid även att man mogna upp sig och få lite mer ordnat liv :)
Håller med dig totalt.
Jag skriver som jag skriver jag och glöm inte att läsa hela. Kolla vad jag skrivit på de sista raderna i inlägget.
Håller med dig om att det inte är ett samhälle som vi ska ha,bra att du tog upp detta.Idag har vi "vanliga" arbetare rättigheter men de styrande vill ha oss tillbaka till 1800-talet när de rika gjorde som de ville,pengar är makt ibland men folkets röst är starkare bara vi vågar skrika. Bra att du höjer rösten.
