Snurrande tankar.

Varför finns de? Det är ju svårt att samla dem. Ett kaos i tankevärlden. Snurrande, slitsamma, tröttsamma - jävla skit helt enkelt.

Kan man gör någonting åt dem? Känns inte som det. Det snurrar bara vidare, jobbigt..   Fan...  Vad det är för tankar?? Ett kaos av mycket, en massa mycket...   Vem ska man tro på? Vem ska man lite på? Vem tror mig? Ensam eller inte? Vem litar på mig? Känner mig ensam och som att ingen tror mig, litar på mig och att alla skiter i mig, suck.

Är detta normalt.

Micke

Kommentarer
Postat av: vibbe

Det låter ju nästan som du inte tror på mej ???? jag både litar på dej och tror på dej . men vad hjälper det om inte du tror det ??? då känns det som att du inte litar på mej.. det känns ju bra ........... älskar dej och det menar jag .. koz

2009-03-02 @ 14:34:05
URL: http://nikegirl.blogg.se/
Postat av: Micke

Jag älskar dig med och jag litar på dig visst. Men just nu känner jag det som jag gör och det är mycket nu. Mina känslor till dig är inte i rubbning utan de är där de är och där de alltid har varit.



Med texten så menas andra "vänner" "kompisar" eller vad man nu ska kalla det.

2009-03-02 @ 14:38:27
URL: http://cyberbuddha.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0