Varför säger vi så till våra barn?
Har ni tänkt på vad mycket konstiga saker vi säger till våra barn?
Det börjar i ganska tidigt ålder, närmare sagt redan i spädbarnsåldern där vi tjatar på de små att de ska säga mamma, pappa, lampa, klocka, mormor, farmor etc, dessutom så blir vi jätteglada när de tar sina första steg. Sedan går dagarna och de börjar röra på sig allt mer och prata allt mer och då ska de sitta stilla och vara tysta.......
Sedan när de växer upp så ska de inte få vara barn utan vi klär dem allt mer och mer som vuxna och de ska hela tiden vara rena och hela i kläderna. Är det inte så att ett barn på lite äventyr och som får smutsa ner sig är ett lyckigt barn? Finns ju faktiskt ett uttryck som heter: Skitiga barn är lyckliga barn.
Sedan kommer de upp i åren och man försöker skydda dem så mycket de kan, för att de inte ska göra samma misstag som själva gjorde en gång i tiden.... Hmm, har vi gjort så mycket misstag då eller har vi gjort saker som har lärt oss en läxa. Lite skillnad, skulle jag vilja säga.
Micke
Det börjar i ganska tidigt ålder, närmare sagt redan i spädbarnsåldern där vi tjatar på de små att de ska säga mamma, pappa, lampa, klocka, mormor, farmor etc, dessutom så blir vi jätteglada när de tar sina första steg. Sedan går dagarna och de börjar röra på sig allt mer och prata allt mer och då ska de sitta stilla och vara tysta.......
Sedan när de växer upp så ska de inte få vara barn utan vi klär dem allt mer och mer som vuxna och de ska hela tiden vara rena och hela i kläderna. Är det inte så att ett barn på lite äventyr och som får smutsa ner sig är ett lyckigt barn? Finns ju faktiskt ett uttryck som heter: Skitiga barn är lyckliga barn.
Sedan kommer de upp i åren och man försöker skydda dem så mycket de kan, för att de inte ska göra samma misstag som själva gjorde en gång i tiden.... Hmm, har vi gjort så mycket misstag då eller har vi gjort saker som har lärt oss en läxa. Lite skillnad, skulle jag vilja säga.
Micke
Kommentarer
Trackback
