Feminister - jämställdhetens pratkvarnar!
Tänk så många politiker som idag kallar sig för kämpar för feminismen och för jämlikheten. Men jag hör aldrig någon som vågar stöta sig mot dessa kvinnor, för det är oftast kvnnliga politiker det handlar om. Gör man det så är man en kvinnohatare. Men det är ju just dessa kvinnor som är hatare, hatare av män. Jag har då aldrig hört någon av dessa kvinnor öppnat en stavelse om att vi män ska få det mera jämställs runt våra barn och rätten till att få vara pappa. Vi män kommer alltid bara att vara en "mjölkmaskin".
I dagens Sverige så ska vi vara så jämställda och bra. Om en man och en kvinna har ett eller flera barn tillsammans och de har barnen lika stor tid på året - varför är det så att barnbidrag och flerbarnstillägget automatiskt går till mamman och att det är hon frivilligt som ska "lämna ifrån sig" hälften av dessa bidrag till pappan? Dessa pengar är ju inte en "lön" till mamman utan någonting som ska gå till barnens väl och ve. Då kan man ju fundera på om vi pappor inte, av statens, anses kunna bidra med något positivt till barnen.
Vi tar samma familj igen mamma och pappa skiljda och barnen kan bara vara skrivna på en adress. Eftersom barnen är lika stor tid hos båda föräldrarna så behöver de ju lika stor plats hos båda också. Föräldrarna har lika stora lägenheter (samma antal rum, på samma ort, med samma kvadratmeter) och lika stor beskattningsbar inkomst.
Vem tror ni får högst bostadsbidrag? Jo, där som barnen är skrivna! Bara för att man har barnen skrivna på en adress så får man mera pengar från pappa staten. HMM, det är ju bara på pappret som barnen är på en av adresserna, i verkligheten så är de lika mycket på båda. Trodde det var inkomsten jag som styrde möljligheten till bidrag jag, men uppenbart inte.
Ganska intressesant att dessa feministiska pratkvarnar aldrig lyfter en stavelse om dessa två exempel, men det är väl bara för att det är männen som oftast blir drabbade och det är väll inte så noga med oss, fastän vi också bor i jämställdhetens och demokratins Sverige.
Men, sen så kommer det roliga. Eftersom båda jobbar så är båda beroende av barnomsorgen. Då slås inkomsterna ihop och barnomsorgsavgiften delas lika mellan föräldrarna för vi ska ju vara jämställda och ta vårt ansvar. Då duger vi att mjölkas igen.
Har hört att en del kvinnor klagar over att vara hushållerskor och mushållerskor, förstår att det inte kan vara trevligt att känna så.
Försök då också att sätta er in i vår situation, mjölkmaskin på pengar och spermier.
Micke
I dagens Sverige så ska vi vara så jämställda och bra. Om en man och en kvinna har ett eller flera barn tillsammans och de har barnen lika stor tid på året - varför är det så att barnbidrag och flerbarnstillägget automatiskt går till mamman och att det är hon frivilligt som ska "lämna ifrån sig" hälften av dessa bidrag till pappan? Dessa pengar är ju inte en "lön" till mamman utan någonting som ska gå till barnens väl och ve. Då kan man ju fundera på om vi pappor inte, av statens, anses kunna bidra med något positivt till barnen.
Vi tar samma familj igen mamma och pappa skiljda och barnen kan bara vara skrivna på en adress. Eftersom barnen är lika stor tid hos båda föräldrarna så behöver de ju lika stor plats hos båda också. Föräldrarna har lika stora lägenheter (samma antal rum, på samma ort, med samma kvadratmeter) och lika stor beskattningsbar inkomst.
Vem tror ni får högst bostadsbidrag? Jo, där som barnen är skrivna! Bara för att man har barnen skrivna på en adress så får man mera pengar från pappa staten. HMM, det är ju bara på pappret som barnen är på en av adresserna, i verkligheten så är de lika mycket på båda. Trodde det var inkomsten jag som styrde möljligheten till bidrag jag, men uppenbart inte.
Ganska intressesant att dessa feministiska pratkvarnar aldrig lyfter en stavelse om dessa två exempel, men det är väl bara för att det är männen som oftast blir drabbade och det är väll inte så noga med oss, fastän vi också bor i jämställdhetens och demokratins Sverige.
Men, sen så kommer det roliga. Eftersom båda jobbar så är båda beroende av barnomsorgen. Då slås inkomsterna ihop och barnomsorgsavgiften delas lika mellan föräldrarna för vi ska ju vara jämställda och ta vårt ansvar. Då duger vi att mjölkas igen.
Har hört att en del kvinnor klagar over att vara hushållerskor och mushållerskor, förstår att det inte kan vara trevligt att känna så.
Försök då också att sätta er in i vår situation, mjölkmaskin på pengar och spermier.
Micke
Kommentarer
Trackback
